På en åkerplätt hundra meter från vägen bakom en liten gård, Hägdarve, står Bastustain. För normalsvenskar är förstås ett klippblock inget att se, men det som är märkvärdigt är att det fem heter höga blocket har flutit hit med inlandsisen. Sitt namn, Bastustain, har den fått av att det en gång i världen låg en badstuga intill stenen.

Alldeles som Gullstain i Sundre består blocket av Rapakivigranit; det står visst ett stort sånt block i Stenkumla någonstans också, men jag har ännu inte hunnit leta efter det.



Det är onekligen en rejäl stenbumsing som tagit sig hit, vilket förstås stärker teorin om att också järn har flutit hit, se Flytande järn, Järn på Gotland och Sveriges äldsta järnugnar.

Det är i och för sig roligt att läsa sagor om att gutarna köpte järn av svearna, som ibland till och med påstås ha dominerat järnhandeln på Östersjön, ty prover visar att järnet nog ursprungligen kom till Gotland därifrån, men jag tror ingalunda förmedlat av svearna ty järnet flöt hit, vilket väl bl a måste bevisas av att Bastustain står där den gör, förmodligen ilandfluten från Finland.

/text och foto Bernt Enderborg