Också i Hablingbo kyrka har man använt sten från den tidigare 1100-talskyrkan när man byggde nytt kor och långhus på 1300-talet, långhuset på bilden ovan, tornet står kvar sen 1100-talet. Den sten som återanvändes satt man in lite hipp som happ.



Se mitt i bilden, en elefant med snabel och korg på ryggen.

Mest berömd för sina återanvändna stenar är nog Vänge kyrka, där en stora delar av en hel länga av friser finns bevarade, konstnärsverkstaden kallas Byzantios, se Stenmästarna, och mest kända är nog de på Grötlingbo kyrka, förmodligen beroende på Asger Jorn.



Här ser du den andra stridselefanten.

Det är Korumpianen, som han skämtsamt kallades, Erik Olsson, kulturgiganten, som berättar om stridselefanterna i boken Gotland vår hembygd, ISBN 91-85716-38-3, Uddevalla 1985. Han var med och renoverade över 50 av Gotlands kyrkor så han vet vad han talar om.

Visst kan man skoja lite och tänka sig att beställaren när han på 1100-talet ville ha två stridselefanter bland relieferna mötte oförstående ögon.

- Snabel, sa du...

Tänk på att relieferna är från 1100-talet. Det var vikingarnas barn eller barnbarn som knackade till relieferna och det var samma generation som beställde dessa.

/text och foto Bernt Enderborg